Tillbaka till verkligheten

Efter dagens långpass på gymmet så begav jag mig sedan till Lindome för ett möte jag visste ytterst lite om. Väl på plats så visade det sig att det gällde sponsorarbetet i klubben. Eller partnerarbetet som det numera så fint heter.

Det är ju nu dags att börja arbetet dels med befintliga men även med nya partners. Då ni kanske sett eller läst i mediaSverige den senaste tiden så är just division 1 en väldigt tuff serie att spela i rent ekonomiskt. Så om du har ett företag eller liknande som skulle vara villiga att slänga en krona eller två till Zebrorna så är det bara att höra av er.

Efter att jag nu precis har vattnat de 21 växterna som slåss om utrymmet i min lilla etta så sitter jag nu här i soffan och tänker tillbaka på den fantastiska vecka jag precis haft.

För den senaste veckan har jag nämligen levt i något som i mitt huvud har känts som en fantasivärld. Eller jag har iaf totalt förträngt den vardag jag vanligtvis florerar i.

Den senaste veckan har jag istället befunnit mig dryga 300 mil bort från kylan och regnet i Göteborg för att istället spendera tiden i värmen några kilometer bort från Grabbarna Grus bar i Ayia Napa.

Efter att ha åkt parasailing 150 meter över havet, dykt med tub för första gången, badat, solat och lekt med syskonbarnen, laddat på med hulkenkraft i de färgglada fontänerna utanför hotellet med Vilgot och dessutom konstant tryckt i sig mat, alkoholfria drinkar eller efterrätter. 

Så började det igår morse innan barnen invaderade när jag drack mina morgonkoppar med kaffe på uteplatsen utanför hotellrummet gå upp för mig att det var sista dagen och att det nu var dags att vända hemåt.  

Att jag inte ens tänkt på min vardag under den senaste veckan kan inte vara annat än ett alldeles förträffligt betyg till farsan och hans 60årsresa.

Däremot gick det väldigt snabbt för tankarna och minnena om livet att ta tillbaka sin numera ständiga plats i hjärnan. En plats jag antar att dessa tankar kommer barrikera ytterligare ett bra tag till.

För inte låg det något brev eller liknande. Varken från polisen eller kronofogden innanför dörren när jag öppnade densamma igår kväll heller. Så väntan på vad som komma skall fortsätter helt enkelt.

Utöver alla de där roliga minnena med familjen som jag nämnde ovan så är det framför allt en sak jag kommer bära med mig inför framtiden. Utan också att jag gjort ett korrekt val då jag sedan två och ett halvt år inte längre dricker någon alkohol.

För när jag låg där i solstolen och såg folk springa till all inclusivebaren och hämta drink efter drink så såg jag också mig själv framför mig. Hur jag skulle hanterat den här fria tillgången av alkohol. Och inte såg jag mig själv avnjuta en eller två drinkar för att sedan säga att nä, nu räcker det för idag. Istället såg jag mig själv hinka i mig drink efter drink utan någon som helst tanke på vad för konsekvenserna av detta skulle bli. Vad som däremot kändes alldeles självklart i mina tankar var att jag redan efter några drinkar troligtvis gett mig ut på jakt efter det där vita pulvret. Så starkt lockar det nämligen. Och det ganska ofta. 

Så nä, det där med att sluta med. Och/eller i framtiden tacka nej till nya möjliga problemsaker känns som enda möjliga lösningen för mig. 

Så istället för att få till spänning eller kickar med alkohol, droger eller spel så får jag försöka lösa detta på annat sätt. Kanske med just parasailing eller dykning. Vilgot ville ju trots allt ha en fallskärm till hands hemma på gården utanför Grebbestad.