Säsonger kommer och säsonger går

November närmar sig med stormsteg och säsongen börjar närma sig sitt slut. Då jag alltid varit en bollsparkande grabb så pratar jag ju givetvis om fotbollssäsongen.

Nu spelar jag ju dock inte själv längre utan nu håller jag ju mig mest inne på gymmet och lyfter skrot när det kommer till träning. Och det utan någon som helst press på att prestera. Utom från mig själv då såklart. Vilket i mitt fall kan vara press nog. Men för grabbarna i Lindome så är de lite andra premisser som gäller.

För efter en nykomlingssäsong i division 1 som gått både väldigt mycket upp men även en del ner så ser det nu ut som man klarar sig kvar och således kommer spela division 1 fotboll även under 2020.

Min förhoppning är att grabbarna kommer få stå ut med att jag kommer och stör dem på träningar även under nästa år. Förhoppningsvis kanske till och med lite mer då jag känner att jag nog gärna är med och hjälper till ytterligare lite till nästa säsong. På vilket sätt vet jag inte riktigt men det får vi se längre fram. Om tränarkonstellationen ens vill ha min hjälp vill säga.

Men då jag vet hur mitt mående gick oerhört mycket upp och ner beroende på mina och mitt lags prestationer på planen under alla år. Så vill jag tro att många i Lindome kanske inte heller haft ett helt enkelt år. Att gå till träningen nästan varje dag efter att man förlorat match efter match är verkligen inget som är speciellt lätthanterligt. Jag själv löste det som sagt inte superbra.   

Däremot tycker jag mig ha sett när jag sprungit omkring nere på Lindevi och även pratat med spelarna i laget att man trots de längre dipparna under året. Så har man fortsatt mått bra och tuggat på. Åtminstone utåt sätt. Här vill jag bara ge ett råd till spelarna (Om de nu läser detta) och även ni andra som känner igen er i situationen. Det är trots allt bara sport, fotboll i det här fallet och det finns verkligen så mycket annat att fokusera på i livet även om det för er just där och då. Känns som att fotbollen är allt.

För egen del så löste jag ju som sagt inte den här gåtan under mina aktiva år och det var också något som verkligen var tungt att bära. Att behöva må totalt skit för att man förlorade en fotbollsmatch, gjorde en dålig prestation eller liknande är verkligen inget att rekommendera.

Nu ser det dock väldigt bra ut för Zebrorna, men oavsett utgång så kommer det ett 2020. Och det kommer förhoppningsvis bli ett grymt år för er. Oavsett om det gäller fotboll eller annat.

För mig då. Ja, där kommer nog inte 2020 bli ett fullt lika grymt år. Förutom att det kommer bli otroligt tungt och jobbigt när det väl drar igång så hoppas jag verkligen att den här väntade rättegången kommer komma igång inom kort. Så jag kan få möjlighet att ta mitt straff och sedan förhoppningsvis traska vidare.

Förutom dessa tankar snurrandes innanför pannbenet så har jag i veckan fått ytterligare ett brev från Kronofogden. Som med allt annat så tog det även denna gång väldig lång tid även för detta brevet att komma. I det här väntade brevet så ska jag fylla i mina tillgångar och lite annat. Tyvärr för både deras och min skull så finns det där inte mycket att hämta. Så fortsättning följer helt enkelt.

Fortsättning följer gör ju även mitt mående som just nu är rätt bra måste jag säga. För även om sömnen är kass så är dipparna färre, energin något högre och viljan att ta mig framåt och göra rätt för mig känns starkare än på länge.

Men nu fokuserar vi inte på mig utan vi ser nu till att ta oss till Lindevi på lördag för att stötta Zebrorna. För även om det finns mycket annat att fokusera på i livet så på just lördag. Då är det fotboll som gäller. 

 Sen om det är någon som har ett jobb till övers så vore ju det lite av en succébonus.

På återhörande!