Nytt jobb!

Ungefär två veckor har gått sedan jag slog mig ned vid bordet på min första arbetsintervju på väldigt många år. Jag satte mig vid bordet och fick en kopp kaffe serverad medans Annika berättade om deras olika butiker, hur de såg på sin personal och hur arbetet de gjorde gick till.

När hon sedan hade tuggat på ett tag så ställde hon så frågan. Vad gör du annars? Pluggar du?

Några snabba tankar for genom huvudet. Vad ska jag svara här tänkte jag....

Ähh, vi kör på den numera inslagna vägen. Att vara totalt öppen och ärlig.

Det får bära eller brista tänkte jag samtidigt som jag frågade Annika om hon hade någon som helst aning om hur det stod till hos den här 32åriga kille hon tagit in på intervju. Hon hade inte den blekaste.

Okej, Då kör vi sa ja. Och sedan drog jag snabbversionen. Jag har en tuff tid med flera beroenden som sedan ledde till kriminella handlingar och sedermera ett misslyckat självmordsförsök bakom mig.

Nåja, Jag kanske inte var exakt så kort men inte långt ifrån.

En stund senare när jag sedan fyllt i min historia något så säger Annika: Alla har vi något bagage vi bär på.

Jag skrattade till lite för mig själv samtidigt som jag tänkte att jo. Alla har vi något men det här kanske är lite väl mycket övervikt på bagagevågen.

Efter ytterligare en stunds samtal med denna väldigt sympatiska Annika så gick jag ifrån mötet med en väldigt bra känsla i kroppen. Att vara ärlig är väldigt skönt tänkte jag ytterligare en gång.

Känslan jag haft när jag lämnat butiken skulle också visa sig vara korrekt då jag några dagar senare fick reda på att jag fick jobbet. Jag skulle nu bli butikssäljare hos Team Sportia.  

Då jag de senaste tiden känt att jag ville ha ett nytt jobb, och också varit inne på att arbeta just i butik. Så blev ju det här exakt så som jag ville. Att det dessutom var en sportbutik gjorde ju inte saken sämre. Prata kan jag ju, och då kanske framförallt om idrott av olika slag.

Men även om det kändes som det var ett jobb som skulle passa mig så visste jag ju inte säkert. Att jobba i butik var ju något helt nytt och inget jag gjort tidigare. Så när jag satte mig på bussen och begav mig till butiken så gjorde jag det med lite anspänning i kroppen. Om än väldigt lite.

Ganska snabbt skulle det också visa sig att det var något för mig. Eller det är iaf vad jag tror. Sen får väl tiden utvisa hur bra jag egentligen är. Men det känns åtminstone rätt än så länge.

För nu när några arbetsdagar har gått så har jag inte bara vikt kläder, tjötat med folk och sålt jackor. Jag har dessutom fått se en kund lämna tillbaka en löparsko i storlek 51 för den var för liten. Han behövde en 52a. Såklart.

Utöver detta så har jag dessutom fastnat i ett samtal med en pensionär som berättade om hela IFK Göteborgs historia. Och då inte om Poyas fotbollslag utan om IFK Göteborgs orienteringssektion som enligt mannen är en av världens absolut bästa. Jag ställer mig något tveksam till storheten hos IFK Göteborgs Orienterare men då mannen var så otroligt övertygande så kommer jag inte kolla upp om det stämmer eller ej.

Utöver detta så är det fortfarande noll interaktion från rättsväsendet medans kronofogden nu har vaknat till liv. Trist såklart men ändå skönt att något äntligen händer.

Sömnen däremot har blivit avsevärt mycket bättre. Efter sex icke fungerande typer av sömnmedicin så verkar det nu som jag äntligen hittat rätt. Tjoho!

Sen har jag dessutom fått frågan om jag inte ska ta mig an att förbättra Zebrornas fysik under 2020. Vilket känns som en spännande men rätt enkel uppgift. De är ju inga monster i gymmet direkt.

På återseende !