Nä du Stenström, nu är du allt ute och cyklar

Sommaren är från ingenstans tillbaka och jag ligger vid Delsjöns badplats. Jag lyssnar på musik och funderar på många av alla de saker jag och de olika psykologerna pratat om det senaste året.

Denna gång är det en specifik tanke som tar överhanden. Jag har sedan några veckor tillbaka malt Uddevallabördige artisten Thomas Stenströms låtar på repeat i bilen. Detta efter att jag för några veckor sedan hängde på kusinen och hennes tjejliga ut på Uddevalla stad. För att sedan bege oss till Hasselbacken där just Thomas Stenström skulle köra en gratiskonsert inför ett hav av hemmafans på den söta lilla scen man byggt upp.

Då jag tidigare i princip enbart hört hans låt "slå mig hårt i ansiktet", som förövrigt är en formidabel titel på en låt. Så skulle jag denna kväll få inte bara en eller två låtar som jag verkligen uppskattade, utan det skulle visa sig att jag i princip tyckte om dem alla.

Sen att jag var stod bredvid en av kusinens kompisar som var totalt frälst i Mr Stenström spelade kanske inte, vad vet jag.  

Nej, detta är inte delsjön.
Nej, detta är inte delsjön.

Men efter den kvällen så har alltså inte bara alla de olika fotbollspoddarna varvats i bilen utan nu har det sedan en tid tillbaka överhängande varit denna Uddevallaartist som spelats.

Som vanligt så har jag efter att ha lyssnat på låtarna dessa otaliga gånger försökt sjunga med både en och två gånger. Alltid med samma resultat. Fel i första meningen.

Jag vet inte vad det är, men musiktexter sätter sig verkligen inte. Det spelar ingen roll hur mycket jag lyssnar och hur mycket jag än försöker pränta in ord för ord i skallen. Att jag däremot kommer ihåg vad hela startelvan i det Västgötska distriktslag vi mötte med Bohusläns grabbar för 17 år sen verkar vara en helt annan grej.

Däremot har jag lyckats ta till mig två rader i hans låt Bam Bam. Ni hörde rätt. Två rader har jag lärt mig utantill. Inte dåligt.

Det är raderna: "Vi har inte vart på botten än. Livet kommer börja någon gång sen"

Varför just dessa fastnat är nog egentligen inte så svårt att förstå. Detta då jag som sagt känt och ofta känner att jag är i lite av ett vakuum i livet.

Men det är också saker jag både funderat på men även pratat en hel del om. Däremot känner jag att Stenström är ute och cyklar lite här. Att vi inte varit på botten än. Där kan jag ju bara prata för mig själv och då hoppas jag innerligt han har fel och att jag faktiskt varit på min botten. För längre ner än så vill jag absolut inte hamna.

Att livet kommer börja någon gång sen. Det känner jag också att jag har lite invändningar emot.

Jo visst. Ibland behöver man sätta livet på lite av en paus. Det är jag den förste att skriva under på. Men det är då också väldigt lätt att den pausen fortsätter..... och fortsätter. Det är jag också den förste att skriva under på.

Istället tycker jag vi alla ska försöka ta tag i det vi kan påverka. Fokusera på nuet och försök göra det bästa av situationen. Oavsett vad det kan vara. För det kommer faktiskt inte hända av sig själv.

Så tänker iaf jag ta mig an den kommande hösten. Sen hur det går återstår att se.

Till sist. Tack Stenström för grym musik. Om ett år eller två kanske jag kan en rad till.