Det är just nu en regnig och mörk söndag kväll och samtidigt som jag sitter här i soffan och kollar lite på guldstriden av Allsvenskan så funderar jag samtidigt en del över mitt mående. Ett mående som ofta gör sig påmint och som den senaste tiden känts lite sämre och lite mer uppgivet. Varför det varit så vet jag inte riktigt även om jag har mina misstankar.
Som ni alla vet så är tabletter och mediciner av något slag något som finns överallt. I varje hem och varje vrå. Av olika volym och kvantitet. Nåja. Kanske inte i varje vrå, men ni fattar.
Även jag har under åren fått min beskärda del av medicinering. Både på gott och ont.
Som tidigare barnastmatiker och både nu och tidigare pälsallergiker av rang så har man inhalerat sin beskärda del av bricanyl och knaprat i sig sina antihistaminer.
Utöver detta och de vanliga tabletterna som alvedon och ipren så har jag även käkat en hel del smärtstillande. Mestadels på grund av fotbollen men tyvärr även under min tyngre drogperiod där jag tillslut ville bedöva ångest och deprimerat mående till vilket pris som helst. Om det var med smärtstillande eller med sömntabletter av olika slag spelade egentligen inte någon roll. Allt som kändes som det hjälpte var välkommet att slinka ner i min kropp.
Alla dessa tabletter kan jag ändå tycka har något gemensamt. Man kan på ett enkelt sätt både se och känna att det hjälper.
Alla har vi nog känt hur huvudvärken släpper när man tagit en alvedon eller två. Så har även jag.
Jag har även känt hur jag återfått andningsförmågan efter några inhaleringar av bricanylen då astman slagit till, jag har känt hur ögonen slutade rinna och kliandet över hela kroppen slutat efter att jag fått i mig mina antihistaminer och jag har dessutom känt hur smärtan i foten lagt sig något efter att man tryckt i sig några smärtstillande.
Vid alla dessa fall är det alltså inga oklarheter. Man märker hur det hjälper och substansen i medicinen gör det den ska.
Efter att jag för femton månader sen försökte ta mitt liv så har jag som jag berättat vid tidigare tillfällen inte bara pratat med massa psykologer och gått olika behandlingar för mitt psykiska mående.
Jag har dessutom ätit mer mediciner än jag någonsin tidigare gjort. Och då inte bara alla de sömntabletter jag testat eller alla de smärtstillande tabletter jag till en början tryckte i mig på grund av den brutna ryggen, höften som flög ur led och de andra skador smällen åsamkade.