Long time no see - Tack för nu Lindome GIF

21.11.2020

Så var det då dags, dags att återuppta det här med skrivandet här på bloggen. Det var som sagt ett bra tag sen. Men nu är det äntligen dags att återuppta skrivandet. Åtminstone för min egen skull.

För skriva har jag fortsatt göra, men idag tog jag nämligen farväl av en skrivdel jag hållit på med under två års tid. Att först och främst skriva på Lindome GIFs hemsida men dessutom även att hjälpa till med marknadsdelen och dessutom att vara en resurs kring herrlagets matcher. Även om jag kanske just i detta arbete mest åt upp damernas alldeles utsökta hembakade delikatesser.

Men att sluta med något, egentligen vad det än är så är det inte speciellt lätt. Att då sluta med något som man dessutom tyckt varit så otroligt skoj som just hemsideskrivandet ännu svårare.

Under sensommaren och hösten så har jag märkt att jag inte längre fått samma kick av att hitta på roliga texter, skriva referat eller komma på skojiga pratbubblor till hemsidan. Och när jag inte känt att det triggat igång mig tillräckligt så har jag dessutom känt att jag inte heller varit speciellt nöjd med vad jag presterat och kanske framförallt presenterat på hemsidan.

Att då fortsätta med något som inte känns helt hundra. Det kanske duger som allmän rapportering av en förenings seniorlags verksamhet, men det duger inte för mig.  

Ni som känner mig vet att jag inte gör saker halvdant. Inte bara för att jag som troligtvis alla gör. Gillar att göra bra ifrån mig, utan också för att jag inte mår speciellt bra utav att lämna ifrån mig "okej" grejer.

Så att göra detta under hösten har bara känts jobbigt och istället för att känna glädje av att skriva på hemsidan så har jag istället känt att det blivit ett måste. Ett måste som inte varit helt sunt för mig och mitt mående.

Så beslutet att ta paus från detta har sakta men säkert växt fram. Men att ta det här beslutet är något jag troligtvis inte hade gjort tidigare i mitt liv. Utan då hade jag bara tuggat på och mått sämre och sämre. Nu däremot, efter mina otaliga timmar hos psykolog och annat så har jag lärt mig att jag ibland måste ta lite egoistiska beslut för att främja mitt mående. Och det här var ett sådant beslut.

Det var däremot med väldigt tudelade känslor jag lämnade Lindevi IP idag efter herrlagets oavgjorda match mot serieledande IFK Värnamo.

Detta då jag har Lindome GIF och människorna i och runt omkring föreningen Lindome GIF att tacka för så otroligt mycket. De fanns inte bara där då jag var en spelare i föreningen (Även om jag där och då inte släppte in dem för att hjälpa mig) utan de har framförallt funnits där nu. Under dessa dryga två och ett halvt år som jag behövt det som allra mest.

Lindome GIF och dess människor har gett mig en plats där jag kunnat vara helt öppen med hur jag mår, vad jag gjort och vad jag nu gör för att ta mig tillbaka till ett väl fungerande liv.

Med detta i ryggen så säger jag att detta bara är en paus. Jag kommer komma tillbaka till Lindome GIF. Var så säkra.

Vad ska jag då göra med denna tid istället är en bra fråga. Då jag två år senare fortfarande går och väntar på att rättsväsendet ska höra av sig så känns allting som jag redan skrivit en mängd gånger fortfarande väldigt ovisst och det är väl bara att fortsätta försöka göra det bästa av situationen.


Däremot så började jag i somras en liten resa då jag var i Skövde och föreläste för deras spelare. En resa jag mer än gärna hoppar på och fortsätter med.

Vem vet, Kanske med start i Lindome?

(Om någon annan känner någon, som känner någon, som vet någon som kanske, men bara kanske skulle vara intresserade av att höra en rätt brokig historia om fotboll, prestationsångest, olika beroenden och känslan av att vara på den allra mörkaste botten så får ni gärna säga till. Just nu givetvis Coronaanpassat)