Jag ska lära dig allt jag kan

Om man googlar på vad det innebär att bli fadder så kan man bland annat läsa att man ska vara barnets förebild och förebedjare och dessutom leda det i trons väg genom livet.

Idag var inte första gången jag blev fadder (Har man inga egna får man samla på andras) och jag kommer inte heller denna gång leda mitt nya fadderbarn Lexie genom livet i den kristna trons styre. Detta dels för att jag inte kan tillräckligt mycket om det och sen även att jag inte heller fullt ut kanske tror på det. Att något finns runt oss och hjälper oss i svåra stunder är dock något jag tror på. Mer än så kan jag dessvärre inte säga. Däremot fastnade jag verkligen för något som stod i Fadderbrevet den spexiga prästen räckte över till mig.

Att jag ska hjälpa Anders och Emma med att vägleda dig, Lexie genom ditt liv. Att stötta och gärna komma med goda råd när du står inför svåra beslut. Att låta dig ta del av mina erfarenheter och på så sätt hjälpa dig att växa upp till en självständig, trygg, viljestark och lycklig tjej.  

Nu kommer det dock dröja X antal år innan du får ta del av alla mina erfarenheter. Nåja, inte riktigt alla, men när det väl är dags så hoppas och tror jag att jag har fortsatt den här resan jag nu påbörjat.

Att jag tagit mitt straff, fått ordning på mitt liv och på riktigt börjat ta mig ett par steg framåt.

Fram tills den dagen du är tillräckligt stor och kan få ta del av allt jag varit med om utan att det blir helt galet så kommer jag försöka träffa dig så ofta det bara går. Jag kommer dessutom förhoppningsvis vara den där roliga farbrorn som dyker upp och livar upp din dag. Det är iaf en av delarna i mitt grundtänk kring att bli fadder.

Om vi sen måste ta lite paus i våra fysiska möten under en period vet jag som sagt inte nu. Men om det nu blir så, så kommer jag se det som så att det blir ytterligare en erfarenhet att lägga till i den erfarenhetslåda som du kommer få ta del av vid senare tillfälle. 

Sen vill jag lite snabbt rikta ett tack till dina föräldrar, Emma och Anders. Som gett mig den här möjligheten. Trots att jag påbörjat min resa till ett bättre liv så är det såklart inte ett helt lätt beslut att slänga ut en fadderfråga, med förhoppning om att få hjälp och stöttning som det ändå innebär. till en kille med mina bekymmer och problem. Både som jag haft och som jag har framför mig.   

Vad vill jag då få sagt med det här inlägget. Jo, jag vill återigen få sagt att jag uppskattar stödet och sättet som mina föräldrar, min familj och mina nära och kära och absolut på det sätt just dina föräldrar funnits där för mig under den här tunga tiden som jag haft.

På samma sätt vill jag nu finnas där för andra, oavsett vad det skulle vara. Men i och med detta fadderuppdrag så kommer mitt solklara mål vara att finnas där för dig. Litet som stort, tungt som enkelt.

Som sagt, för några år sedan så hade jag aldrig stannat upp och reflekterat över saker som detta överhuvudtaget. Så det är nog som jag trott. Att psykologtimmarna alltså verkar göra nytta. För det är ju åt det här hållet jag vill vara som person. Så alla som har bekymmer över saker och ting, oavsett om det är beroenden eller andra problem. Våga ta hjälp.

Men slutligen. Ett stort tack Emma och Anders för en väldigt härlig dag. Och även ett stort tack för alla framtida dagar med Lexie :)