Högtider hit och högtider dit.

Några veckor har gått sedan jag senast skrev något här på bloggen. Detta tror jag har berott på att jag egentligen inte har varken reflekterat eller funderat speciellt mycket över livet. Vilket i mitt läge just nu har varit ganska skönt.

Vad denna icke reflekterande tid har berott på är ju såklart en mix av många saker, men kanske framförallt för att jag tycker det nya jobbet är lite av en dröm. Att serva den gamla promenerande hovåsdamen, den glödande hockeyfarsan eller grabben som ska köpa sina första fotbollsskor med det den vill ha i både kunskap och prylväg samtidigt som man kan pladdra på. Det är allt förbannat härligt.

Men efter denna rätt sköna tankefria tid så har det nu varit dags för högtiderna och traditionerna att rada upp sig likt ett dominospel.

Och först ut var det jul. Jul som för många är förknippat med god mat, härligt sällskap och trevliga konversationer tillsammans med nära och kära.

Men det är nog lika ofta förknippat med julklappshets, alkohol och stressigt runtflängande till släkt man egentligen kanske inte känner för att träffa.

Jag själv har genom åren alltid varit lite kluven kring julen. Inte kluven som i om jag tycker om det eller inte. För det gör jag och har alltid gjort. Utan mer kluven till vad jag egentligen har tyckt bäst om.

Om det varit de där sköna matfrossande dagarna tillsammans med familjen eller om det varit den där tokfyllan man alltid siktat in sig på när juldagen väl slog in.

Och genom åren har jag som sagt gillat båda. Även om den där juldagen för ungefär 10 år sedan blev lite väl ångestfylld när man efter några timmar insett att det där vita kala rummet man vaknat upp i i själva verket var en fyllecell på Uddevalla polisstation. Så just den delen av julen är rätt skön att numera slippa. 

Men nu när årets väldigt trevliga jul är över så står nu istället nästa högtid runt hörnet och lurar. Nyår.

Nyår som däremot är en högtid som för mig på inget sätt varit lik julen. Detta då den aldrig haft något som helst mysigt över sig. Här har det genom åren i princip enbart varit fokus på fest och åter fest.

Fina uppstyrda middagar är något jag och mitt kompisgäng genom åren bojkottat ganska rejält för att istället fokuserat helt och fullt på festen. Även om det allt som oftast slängts fram någon köttbit och potatissallad där någon gång framåt kvällen. Mest för att man "måste".

Ett nyårsfestande som eskalerade mer och mer för varje år och som nådde sin pik för tre år sedan. För exakt för tre år sedan så sprang jag nämligen runt på stan med 13 påsar kokain på fickan. Något som just där och då inte ens var något jag reflekterade över. Vad jag däremot funderade var över om det skulle räcka eller inte. De räckte. I några helt otroligt stökiga dagar som avslutades skakandes i fosterställning hemma på golvet.

Trots detta hemska minna av hur vek och nedbruten man var som människa just där och då så är de här tankarna kring droger något som återkommit nästan dagligen sedan dess. Att dessa tankar kring att ta den här "lätta" vägen ut återkommit de senaste nyktra men samtidigt så depressiva åren är väl egentligen inget konstigt.

Oftast känns det dock numera faktiskt ganska lätt att slå undan dessa tankar för att gå vidare.

Men att fira nyår, nu nykter för tredje gången känns exakt lika konstigt som det var den där första gången för två år sedan. 

Men att då få göra det tillsammans med lite småbarnsföräldrar och deras små knoddar känns ju trots allt väldigt safe. Och trevligt. Nästan så att nyårs trevliga aura börjar närma sig den julen har. Inte dåligt!

Mitt tips inför just denna högtid är att gör det ni vill och känner för. Men ha koll på grejerna och prata med varandra. Det kan lätt balla ur både här och där.

Så laddar sedan vi upp oss för 2020. Ett år som troligtvis innebär en hel del utmaningar för min del. Men det gör det nog för de allra flesta. Så vem är jag att klaga. Vi tuggar på! =)