Grattis Offside!

För ungefär ett år sedan så nåddes jag av nyheten att fotbollsmagasinet Offside ger alla spelbolag rött kort. Vilket betydde att man säger nej till alla typer av spelbolagsreklam. Både i sitt magasin men också i sin mycket populära podcast som släpps en gång i veckan.

Spelbolagsreklamen som den senaste åren exploderat och fullkomligt manglat marknaden då man tagit över näst intill all reklamtid. Inte bara i TV utan även i radio och poddar.

För Offside och andra tidningar och poddar inom inte bara denna genren utan även i väldigt många andra så betyder dessa spelbolagspengar enormt mycket. I vissa fall till och med så mycket så att utan dessa så hade man inte kunnat fortsätta sin verksamhet.

Så att ta detta beslut som Offside för ett år sedan gjorde är inte bara starkt ur en moralisk synvinkel. Utan det är även ett otroligt vågat beslut då man som sagt till stor del finansierats av just dessa spelbolagspengar.

Då min situation såg ut som den gjorde för ett år sedan. Jag höll som bäst på att rehabilitera mig från inte bara de mentala skadorna utan även de många fysiska skador som smällen i bergväggen åsamkat.

Jag hade på psykologens inrådan börjat skriva dagbok. Vilket ganska snabbt givetvis mynnade ut i ett bokskrivande om mitt liv. Som sagt. Varför göra något halvdant.

Men samtidigt som en del visste hur det låg till kring mitt självmordsförsök och vad det var som låg bakom det hela så var det långt ifrån alla.

Vid den här tiden så bodde jag dessutom fortfarande kvar uppe hos morsan men jag hade planer på att så smått börja flytta tillbaka till Göteborg. Och ju mer jag befann mig i Göteborg, desto oftare sprang jag också på gamla bekanta. Antingen på gatan utanför hemmet eller om jag befann mig nere på stan eller på någon fotbollsmatch på Ullevi eller Lindevi.

När då den obligatoriska frågan kom, "Vad har du för dig nu för tiden?" Så kände jag bara ett obehag i hela kroppen. Vad i hela världen ska jag svara här tänkte jag ofta för mig själv.

Ibland nämnde jag en del. Som att jag varit med i en bilkrasch och att jag haft en väldans tur men att jag nu var på väg tillbaka igen. Ibland gömde jag mig och tittade åt ett annat håll för att bara gå vidare. Ibland ljög jag rakt ut och sa att jag jobbade som vanligt.

Oavsett vilket så kändes det inte speciellt bra. Utan de gånger det kändes bäst var när jag var helt öppen och inte höll tillbaka.

Om det var på grund av detta eller om det var något annat som gjorde att jag slängde iväg det där mailet till Offside vet jag inte. Men iväg flög det.

Jag förklarade lite snabbt hur det låg till och skickade dessutom med inledningen på den bok jag under sommaren börjat skriva på.


Härifrån gick det ganska snabbt. Jag blev inbjuden för ett möte på Offsides kontor där jag berättade min historia och min situation. Mot slutet av mötet så förklarade dem att de ville skriva ett reportage om mig. De tyckte däremot att jag skulle gå hem och fundera en runda till då det vid publicering skulle bli så offentligt som det bara kunde bli.

Men för mig var det egentligen ingen svårt val. Jag hade ju redan känt av hur mycket bättre jag mådde genom att vara öppen och inte dölja vad som hänt och vad som just då pågick. Att ha börjat montera ner den där fasaden jag under så många år hållit uppe var ju något som inte bara kändes bra. Det kändes dessutom spännande.

Sa efter att ha tackat ja till det hela så började processen strax därefter.

Johan Orrenius som jag kände till sedan tidigare skulle visa sig inte bara vara en otrolig journalist och skribent utan dessutom vara en otroligt fin människa. Jag fick verkligen intrycket av att han värnade om mig som människa och inte bara ville skriva ett starkt reportage. Vilket gjorde att jag redan från start kände ett stort lugn av att det var just han som skulle skriva reportaget.

Härifrån så var det många och ganska långa samtal. Johan hälsade på i lägenheten, han följde med mig upp till Bohuslän och träffade morsan och han var med mig nere i Lindome och träffade alla människor där. Oftast tätt följd av fotograf Peter som allt som oftast befann sig någonstans i närheten. Att ha en egen fotograf med sig till gymmet var något som däremot inte kändes helt bekvämt.

När reportaget väl släpptes ungefär två månader senare så var det en enormt nervös men samtidigt förväntansfull Christian som klev upp den morgonen.

Jag hade dessutom skrivit en egen text som jag publicerade på både Facebook och Instagram och pang bom så visste alla. Allt.

Den nervositet jag tidigare känt hade jag nog såhär i efterhand egentligen aldrig behövt känna. För det är häpnadsväckande hur fina människor är. Det var nämligen uteslutande "positiva" och stöttande kommentarer som dök upp. Något jag kanske inte trott innan.

Nu har det gått ungefär tio månader sedan reportagesläppet och jag skulle vilja passa på att tacka Johan och Offside för att de hjälpte mig med den här möjligheten att ta ytterligare steg framåt på min trassliga resa.

Och samtidigt som jag vill tacka dem. Så vill jag också passa på att gratulera till det pris man i veckan fick mottaga. I kategorin Årets Grepp fick man i och med sitt ställningstagande kring Spelstopp mottaga pris på "tidskriftsgalan"

Det är ni så väl värda och jag hoppas verkligen ni fortsätter få det stöd och de reklampengar ni behöver för att även i framtiden kunna fortsätta ert skrivande och poddande.

Sen tror jag dessutom att Offside inte bara hjälp mig. Utan i och med lyftandet av denna fråga så tror jag dessutom man hjälpt många, många fler. Så tack! 



Här kan du läsa en liten text jag skrivit om spelreklam https://www.lidas20.se/l/spelreklam-maste-den-fa-finnas/

Här är reportaget i Offside. Som jag dock förstått numera är låst. Men passa på att signa upp er och stötta dem i kampen mot spelreklam. https://www.offside.org/reportage/duktiga-christian/