Föreläsningsdebut!

10.06.2020

Hej Allihopa! 

Det var nu ett tag sedan jag skrev av mig. Som jag nämnt i tidigare inlägg så har det berott på att det egentligen inte hänt så värst mycket i mitt liv. Åtminstone inte kring det jag tänkt skriva om här. 

Men nu har det faktiskt hänt en del. För igår kväll ställde jag mig nämligen framför Skövde AIKs spelare i Senior- och Juniortrupp och höll en föreläsning om mig och min historia. 

Förfrågan att göra detta fick jag redan för snart ett år sedan. Det var då Jimmy Fors (Marknad- och Kommunikationschef på Ettanfotboll) frågade om jag kunde tänka mig att föreläsa i Skövde. Detta i samband med ett arbete som Skövde AIK har gällande antidoping, mot matchfixning och där då även spelmissbruk kliver in i bilden.

Redan innan detta hade jag ju haft funderingar kring att föreläsa men när frågan kom så blev det mer på riktigt. Sedan har det dragit ut på tiden. Mycket på grund av att jag varit osäker kring huruvida jag skulle våga göra det eller inte.


Men när Jimmy för ett tag sedan ringde och sa att han nu hade bokat in mig i Skövde den 9e juni så blev det lite som en spark i röven. Nu fick jag ta tag i det och göra klart både materialet jag skulle använda men dessutom lägga en hel del tid på att repetera. 

Och igår var det så dags. Visst gillar jag till vardags att tjata och jag har ju även pratat inför folk förut. Både inom fotbollen men även i tidigare arbete, men inte på det här sättet. 

Så givetvis var det en lite nervös Christian som klev upp inför grabbarna igår eftermiddag för att dra igång. Men med Jimmys stöd och repetionerna i ryggen så tycker jag det gick väldigt bra. Jag varken stammade eller svimmade av. 


Så när jag igår kväll gick ifrån lokalen så gjorde jag det med en skön känsla i kroppen. Jag hade inte bara vågat ta steget att öppna upp mig. Denna gång med mina egna ord och inte genom någon tidning. Utan förhoppningsvis fick jag även någon/några av grabbarna att tänka till och förhoppningsvis ta med sig något från det jag sa. 

Så föreläsardebuten var nu alltså avklarad. Inte ens att att farsans bil, som jag för dagen lånat. Gick sönder och att jag även vid detta lånet blev tvungen att ringa efter bärgningsbil kunde få mig på dåligt humör. 

Nu ser vi framåt och jag måste säga att jag gärna pratar inför folk igen. 

Och öven: Tack Jimmy för allt stöd i just detta och även tack till alla er andra som finns därute som hjälper mig att ta mig framåt. (Framförallt ett jättetack till Morsan. Som idag även fyller år!)