Föreläsa om spelberoende. Och annat.

Redan när reportaget om mig i Offside släpptes i slutet av januari så började det dyka upp lite lösa förfrågningar. Förfrågningar om jag inte skulle vilja föreläsa. Det var någon kommun, någon förening och lite annat som hörde av sig.

Där och då var jag dock inte redo. Varken mentalt eller som i fallet att jag faktiskt inte hade en föreläsning klar och redo att presenteras. Jag hade ju faktiskt inte ens börjat.

Men att just föreläsa var något jag tidigare hade funderat på. Om det kanske inte skulle vara något jag skulle vilja göra framöver. Att på något sätt försöka bidra till att andra inte hamnar där jag idag befinner mig.

Dels under tiden när jag suttit och skrivit på min bok men också när jag pratat med folk i min närhet. Då kanske speciellt Dane. Nu när jag skriver här på min blogg och inte på Lindomes hemsida så kanske jag får förklara i otroligt korta drag vem Dane är.

Lite snabbt så är Dane tränare i Lindome GIF. En tränare jag själv hade under 6-7 år. Han har under den här tiden blivit en väldigt nära vän som verkligen ställt upp när det krisat. Och krisat har det ju gjort. Så Dane är alltså oändligt mycket mer än att bara vara en fotbollstränare. Så mycket att man hoppas att alla någon gång skulle fått chansen att träffa honom.

Dane däremot nämnde ganska tidigt att om du känner att du skulle vilja föreläsa så har du en otroligt stor kundbas. Nämligen alla fotbollsklubbar i Sverige.  

Som sagt. Alla borde ha en Dane i sitt liv.
Som sagt. Alla borde ha en Dane i sitt liv.

Spännande tänkte jag och någonstans där väcktes väl tankarna ytterligare. Jag vände och vred sedan på tankarna innan jag i våras satte mig tänkte dra igång.

Var skulle jag börja tänkte jag då för mig själv..

Då slog det mig att jag skulle ju kunna ta hjälp av Lindomegrabbarna. De fick då skriva ner lite vad de hade för tankar och funderingar kring min historia. Spelberoendet, drogerna, prestationskraven eller vad de än var för tankar som dök upp. Därefter började jag mitt skrivande.

Men efter att på psykologens inrådan tagit lite sommarlov från skrivandet om mig själv. Så tog jag nu under sensommaren upp det igen. Jag har försökt hitta rätt vinkel på saker och ting. Jag har försökt få fram det väsentliga och jag har försökt få fram det jag tror skulle var givande för mottagaren. Vem det nu är.

Detta är något som inte varit helt lätt, men nu börjar jag känna att jag nog har något som faktiskt kan likna en föreläsning. En del justeringar ska givetvis göras. Men plattformen finns där.

Är det däremot någon som läser det här och som skulle ha funderingar så får man jättegärna höra av sig.

Att jag suttit och tragglat formuleringar och nu också förkovrat mig i PowerPoints härliga värld är något jag fått energi utav. Det är också det, tillsammans med tid som gjort att jag nu börjar känna mig redo för att ge mig ut i det lite okända.

Att jag, likt 97 procent av Sveriges befolkning inte alls gillade när man i skolan tvingades upp och hålla presentationer är något som blivit bättre med åren.

Det är dock fortfarande så att föreläsa inför en samling människor inte är något jag är speciellt bekväm med. Det är heller inget jag gjort speciellt många gånger. Visst har det hänt några gånger på jobbet och kanske framförallt i de olika fotbollslag jag spelat i.

Det här skulle dock bli något annat. Att prata om och vara öppen med vad jag pysslat med. Det är något jag börjar känna mig väldigt bekväm med. Så det som känns mest nervöst är nog just grejen att ställa sig där framme inför en grupp okända människor och få dem att känna att det gav dem något.

Men prata gillar jag ju. Så det ska nog gå fint ändå tänker jag.