3th or 4th of july

05.07.2020

Igår var det den 4e juli. Ett datum som betyder väldigt mycket för väldigt många människor. Kanske speciellt för människor på andra sidan Atlanten då det är USA:s nationaldag. För mig personligen betyder inte detta datum speciellt mycket. Dagen före, den 3e juli däremot. Det är ett datum som betyder en hel del för mig.

Det är nämligen så att just detta datum så kommer känslor av panik, hopplöshet och tankar kring att det inte längre finns någon utväg alltid kommer att bli påmint just denna dag. 

För det är nämligen datumet den 3e juli, nu för två år sedan som är datumet då jag inte såg någon annan utväg än att avsluta livet. Jag såg där och då inga andra möjligheter. Och likt jag skrev för ett år sedan, så var det någon/något som inte tyckte det var någon bra idé utan istället så överlevde jag den där smällen i bergväggen uppe i Bohuslän.


Just där och då för två år sedan så såg jag som sagt ingen annan utväg. Jag hade efter år av beroenden och psykiskt mindre bra hälsa satt mig i en situation som kändes fullständigt övermäktig att hantera. 

Men nu, 730 dagar senare. Så har det hänt en hel del. Även om Fogden snor åt sig större delen av min inkomst och att det fortfarande inte hänt det minsta gällande det rättsliga och att jag i och med det fortfarande har en tung och jobbig rättegång hängandes över mig. 

Om vi ser förbi detta så har det alltså hänt en hel del och jag ser klart mer positivt på tillvaron än tidigare. Detta trots de uteblivna svaren på min tidigare kontaktannons gällande karantändejt.. 

Istället för att grubbla alltför mycket på det som varit så har jag fortsatt med det jag den senaste tiden hållit på med. Att ha bra kontakt med familj och vänner, att spendera en hel del timmar på gymmet och försöka kränga så mycket idrottsprylar jag bara kan på jobbet på Team Sportia. Vilket också är något jag trivs väldigt bra med. 

Jag lägger dessutom alltfler timmar på klättringen där jag verkligen mår bra av den utmaning det ger mig. Både fysiskt och psykiskt. 

Och förutom dessa mer återkommande grejer som gör att livet traskar vidare så har jag ju också efter månader av förberedelser också gjort något jag tidigare var väldigt nervös inför. Att hålla en föreläsning. Om mig och mitt liv. 



Så även om bilresan till Skövde var väldigt nervös så var det med spänning jag såg fram emot vad som komma skulle. Att nervositeten släppte i princip direkt när jag började prata kändes också väldigt bra. Det kändes till och med skönt att få stå där och berätta om mig och mitt liv. 

När dessutom en av akademispelarna i Skövde stannade kvar efter föreläsningen för att prata om beroenden av olika slag så kändes det verkligen som jag gjort något bra. Att det jag gör förhoppningsvis kan få dessa killar att fundera en extra gång när de här olika valen i livet dyker upp. Val som gör att allt kan gå åt helvete. 

Den positiva känslan är numer något jag försöker ta med mig när allt känns tungt och mörkt och man inte ser ljuset och glädjen i livet. Då tänker jag tillbaka på just den känslan. Allt för att inte hamna i den där hemska och tragiska hopplösheten jag tidigare virrade omkring i. 

Men nu är det inte längre varken den 3e eller 4e juli. Istället är det en ny dag och ett nytt år som nykter och beroendefri som fortsätter. Något som känns rätt bra måste jag säga.