4,5 år. Det låter ju inte så värst kul.

12.01.2021

Som ni kanske märkt så har det inte blivit speciellt mycket skrivande den senaste tiden. Detta beror mycket på att det egentligen inte hänt så mycket i mitt liv. Jag har tränat, klättrat och jobbat på som vanligt. Samtidigt som jag likt alla andra försökt ducka Coronan. Något jag lyckats bra med än så länge (ta i trä) trots att jag jobbar i butik och träffar en mängd människor varje dag.

Men efter en trevlig och behaglig jul och nyår så har jag den senaste veckan gång på gång varit tvungen att inse och bli påmind om att jag ställt till det rejält för mig.

Det hela började med att jag för några dagar sedan fick beskedet att min ansökan om sjukförsäkring inte gått igenom. Mycket på grund av mitt tidigare kokainberoende men troligtvis även en hel del på grund av all historik som kan kan hittas i min sjukjournal. Både kring den fysiska biten där man kan finna ett par operationer men kanske framförallt kring den historik man finner om man kikar igenom den psykiska delen av journalen.

Samtidigt som jag till fullo kan förstå beslutet så känns det likväl rätt trist. Är det såhär det kommer vara varje gång jag ansöker om något där beslutsfattaren kräver en hälsokontroll så är jag alltså körd.

Efter detta så kom ytterligare en smäll. Gymabonnemanget har gått ut. Detta är kanske en klart mindre smäll och kanske inte är alls speciellt stökig för många av er.

Men för mig som lever på existensminimum och som spenderar väldigt mycket tid på gymmet så är det kanske en lite tyngre smäll. Dels då jag tycker det är jäkligt kul att bli starkare men också för att gymtiden tillåter mig att skingra många av de tankar som florerar genom skallen varje dag.

Men det kanske tyngsta som slagit mig den senaste veckan var när jag snubblade in på Expressens artikel om den åtalade fotbollsdomaren som nu dömts till 4,5 års fängelse för grovt bedrägeri och bedrägeri. Brott han begått för att finansiera sitt grova spelberoende han haft under många, många år.  

Utan att vara allt för insatt i fallet så känns det såklart väldigt tungt att han nu döms till 4,5 års fängelse. För även om hans brott är något grövre än mina så är det ändå liknande brott jag antar att jag kommer bli åtalad för. När det väl är dags. Och det verkar ju dröja.

Ska jag dessutom få lika många år i fängelse som den dömde domaren så kan det här bli en otroligt långdragen historia. Skulle så bli fallet så får ni helt enkelt stå ut med mitt sporadiska skrivande ett bra tag till.

Och ja, Jag vet att både domaren och jag har begått otroligt många fel och tagit otroligt många felbeslut genom åren. Men jag vet också att iaf jag till står för det jag gjort och nu är beredd att tas konsekvenserna kring detta. Men ändå kan jag så otroligt väl känna igen mig i känslan när han säger:

"Jag skulle ju bara vinna så skulle jag betala tillbaka allt så är det löst"

En känsla och tankar som just där och då inte kändes alls konstiga. Men när man såhär i efterhand funderar på vad och kanske framförallt om hur man tänkte så blir man ju mörkrädd.

Men det är väl också just så olika beroenden biter sig fast i dig. Genom att göra idiotiska tankar "normala"

Normaliserade tankar som sedan kan styra dig åt exakt det håll de vill. För mig och många andra så styrdes vi där och då åt totalt fel håll.

Men då det egentligen inte finns mycket annat att göra än att omvandla dessa tankar till mer korrekta sådana så är det egentligen bara att tugga på, göra bättre val och ta bättre beslut i framtiden för att sedan se vad som händer. 

https://www.expressen.se/gt/sport/fotboll/allsvenskan/toppdomaren-doms-till-45-ars-fangelse/