Så var det då dags, dags att återuppta det här med skrivandet här på bloggen. Det var som sagt ett bra tag sen. Men nu är det äntligen dags att återuppta skrivandet. Åtminstone för min egen skull.
Igår var det den 4e juli. Ett datum som betyder väldigt mycket för väldigt många människor. Kanske speciellt för människor på andra sidan Atlanten då det är USA:s nationaldag. För mig personligen betyder inte detta datum speciellt mycket. Dagen före, den 3e juli däremot. Det är ett datum som betyder en hel del för mig.
Det var nu ett tag sedan jag skrev av mig. Som jag nämnt i tidigare inlägg så har det berott på att det egentligen inte hänt så värst mycket i mitt liv. Åtminstone inte kring det jag tänkt skriva om här.
Efter en helg uppe i Bohuslän så var man igår eftermiddag tillbaka i Göteborg där det först väntade några timmars klättring innan man ramlade ner i soffan för att först se Mästarnas Mästare som sedan följdes av scouting av framtida (förhoppningsvis) Robinsonäventyr.
Det har nu gått ungefär en vecka sedan jag slängde ut min kontaktannons "Do u want to be my karantändejt?". Och om jag ska vara riktigt ärlig så gick det väl inte riktigt så som jag hade hoppats. Jag står ju nämligen fortfarande här utan någon dejt. Så den annonsen får ju läggas till i högen av bra försök, sämre resultat. ...
I en tid då Covid-19 försöker göra sitt för att ta över världen så är det trevligt att åtminstone emellanåt tänka på något annat. Att inte behöva tänka på att bunkra käk eller det där så otroligt tröttsamma toapappret, som också helt plötsligt verkat bli det enda folk lägger fokus på.
En vecka har nu gått sedan jag fyllde år. 33 år. Det låter allt bra mycket äldre än jag känner mig. Om det är positivt eller negativt låter jag vara osagt.
Något nedregnad och blöt sitter jag nu här i soffan efter en mycket trevlig kväll nere på Smedjan på Sjömagasinet. Julklappen från farsan att tillsammans med dem laga mat tillsammans med Ulf Wagner var något jag sett fram emot ett tag.
Några veckor har gått sedan jag senast skrev något här på bloggen. Detta tror jag har berott på att jag egentligen inte har varken reflekterat eller funderat speciellt mycket över livet. Vilket i mitt läge just nu har varit ganska skönt.
Dryga 14 månader har gått sedan morsan kom in i rummet och berättade om att en polisanmälan gentemot mig lämnats in. Efter en tung panikattack där jag såg amerikanska fängelser framför mig så lyckades jag efter en stund samla mig hyfsat, och den redan väldigt snurriga vardagen skulle nu bli än mer oklar.